Snart mycket snart rinner bägaren över.......

ja, så känns det.....Upplever nog för första gången i mitt liv något som är så tungt så jag knappt orkar stå. Det har blivit för mycket helt enkelt.....upplever inte mig själv som en "svag" person men just nu är jag inte tapper. Vissa stunder så vill jag bara be alla att dra....

Är inte lagd åt det deprimerade hållet, då hade jag nog suttit inlåst nu.

Trots att Mikael alltid finns där i vått o torrt så hjälper det inte alltid, han kan inte hela mig just nu. Alltid vara käck o glad men kan säga att det orkar jag inte...är tom otrevlig på jobbet vilket chockar mig.

Det här med mamma o allting runtomkring, bråka, skitsnack o folk som betér sig som idioter....spyr på allt!

Nä....efter djupa dalar går det alltid uppåt sägs det.....Det tog ändå 31 år innan jag nådde en djup dal....mycket har jag varit med om med det här tar nog priset hittills.