Jag har sett ljuset i tunneln......

Efter 6,5 månad av sömnbrist, evigt ammande på natten så total överraskar Molly oss....
I förrgår la vi henne som vanligt i spjälsängen vid 22.00, min älskade lilla Molly sover som en stock och jag måste väcka henne 08.50 morgonen efter....JAAA....det är inget skämt. Det är sant!!! jag lovar!!
11 timmar i sträck drog hon till med. Ja ska det va så ska det va....

Jag däremot sov inte lika gott då jag tittade till henne med jämna mellanrum för att kolla så allt va ok. Man blir ju nojig när man är van att det är stök o bök hela nätterna.

Kände att oavsett om kommande nätter är ûberstökiga så vet vi nu att hon kan sova iaf :-)

Så igår åkte hon isäng 22.00 efter en massa bus, skratt o gos...skruttan Hedin kom över till mig 04.30 så jag måste säga att det oxå är godkänt. Ammade o nu är kl 08 o hon sover än...

Kan tyvärr inte se någon skillnad i nattning/mat eller nått som gjorde att hon sov så länge i förrgår...det bara blev så....nu hoppas jag att den nya trenden är att sova längre på nätterna....vore ju rätt najs!!!

Fredag idag, ser knappt Mikael...han kommer väl hem från jobbet 17.00, 17.30 åker han igen, på poker....så jag o tjejerna får en fredag för oss själva. Tänkte köra ett pass på crosstrainerna ikväll innan Emma vill se let´s dance.


Imorgon kl 12 är det dags för ännu ett zumbapass, sen från 14.30 ska jag infinna mig på jobbet för bredvidgång inför jobbstart nästa helg. Ja jag erkänner, vill inte....Inget fel på jobbet i sig utan det känns fel i hjärtat att lämna Molly, tycker hon är för liten o dessutom ammar vi fortfarande så pass mycket. Sagt till Mikael att han får packa in ungarna i bilen o komma till jobbet så hon får tutte. 10 timmars pass utan amning för både mig o molly blir tufft annnars. *separationsångest*

Det är för jävligt att man inte kan få vara hemma med sina barn medans de är små....