Mors dag!

Igår var det mors dag....min och alla mammors dag! Barnen hade köpt massor med roliga lotter till mig men tyvärr vann vi bara 30:-. Dessutom fick jag en stor kartong After eight *mumma*. Höjdpunkten på dagen var förståss maten, denna gravade underbara lax med hovmästarsås. Man ska ju inte äta det när man är gravid så gissa om det var efterlängtat....laxen + färskpotatissallad men grillad fläskkarré + tzaziki....*ååhh* Gottinamnam!!!!!!

En mysig o rolig helg förutom att jag fick veta att min mormor i Finland hade dött. Ringde mamma och hon var såklart jättelessen. Urs.... :´(

Med Maja går det jättebra, hon sover äter och bajsar omvartannat....gör inte så mycket väsen av sig. Vi har varit ute på promenad några gånger och är mycket nöjda med vår nya syskonvagn....det är såå skönt att kunna röra sig normalt och hålla samma takt som Mikael. Synd nog är inte vädret det bästa bara....men,men..

/ Sabina

När Maja Mikina Hedin såg dagens ljus!

Det hela började med att jag vaknade fredagen den 20 maj kl 05.00 och var superpigg, dag 39+0.Hade sovit i endast 3 timmar men energin flödade i ådrorna. Istället för att dra mig så passade jag på att gå upp när resten av familjen sov sött. Åt lite päronkräm och packade det sista i BB-väskan. Strosade runt i huset o surfade lite på kanalen. Mikael vart ledig för vi skulle till öronläkaren med Ida på fm. När alla vaknat o vi ätit frukost åkte vi in till stan. På väg till läkaren på mölndal så kände jag ett tryck neddåt som kändes rejält o gjorde ont. Jag var öm under magen o det var tungt att gå. Efter läkarbesöket beslöt vi oss för att gå på Universeum med barnen. Vi var där i 3 timmar o tittade på djuren o naturen, fikade o mös tillsammans. Från universeum till bilen var det ingen rolig promenad...tungt tungt tungt....Lite sammandragningar men inget att tala om. De senaste dagarna hade ju förvärkarna lugnat ner sig så vi trodde nog bebisen ville stanna inne ett bra tag till.

Vi köpte pizza med oss hem och kikade på tv under kvällen...BB-väskan väntade färdigpackad i hallen. Jag gick och lade mig 22.30 medans Mikael var uppe en stund längre. Somnade nog vid 23 då Ida vaknade och fick sova bredvid mig. kl 00.15 vaknade jag av att de rann ordenligt mellan benen, VATTNET HADE GÅTT!!!! ropade -Mikael! vattnet går!!!!!

Han kom insrusande med hela famnen full i handdukar och där låg man, med ett helt lager med handdukar intryckta mellan benen och bäddmadrassen var genomsur.... Ida fortfarande sovandes bredvid.
Vi hade bestämd oss för att föda på NÄL i Trollhättan så det var dit vi ringde för råd. De frågade om fostervattnet var missfärgad o det var det...ingen större chock för oss då både Emma och Ida hade bajsat i sitt fostervatten. Jag hade inga värkar..bara lätta sammandragningar men de ville ändå att jag skulle komma in på koll pga fostervattnet. Sittandes på toa med syndafloden som rann så ringde jag Annica och Tommy som skulle passa våra sovande dockor.

Med handduk på sätet och handduk i byxorna så åkte vi i regnet mot NÄL. Resan gick fort o på vägen hade jag några förvärkar som kom någorlunda regelbundet. Väl inne på förlossningen kändes det nästan pinsamt att jag inte hade så mycket värkar. Vi stod där o pratade o fnissade medans vi väntade på en bm skulle ta hand om oss.
Jag fick byta om då byxorna var genomblöta. Sen blev det sängläge med ctg-kurva. Den visade svaga men regelbundna värkar på 6-7min. Klockan var 02.15 när vi skrevs in. Bm berättade att de kunde sätta igång mig på morgonen om det inte startade spontant. Vid 04.30 så gjordes en gynkoll och jag var öppen 2cm. En timme senare var jag öppen 4cm och jag började med lustgas. Värkarna var fullt hanterliga men började göra ont. Ytterligare en timme senare vid 06.30 var jag öppen "minst" 5cm. Både jag och Mikael var så trötta så mellan värkarna somnade vi bägge av. Jag hade känt en krystreflex o berättade det för vår bm som trodde att ev låg Maja med ansiktet åt fel håll, man kunde tydligen få krystreflex då utan att det betydde något. Men oj så fel vi hade!!!!!

Vid 08.15 undersöktes jag igen och var öppen 7-8cm, nu var värkarna täta och gjorde rejält ont. Kroppen och Maja hade bestämt sig...hon skulle ut NU....08.36 så började krystningarna och de var omöjliga att hejda..-Bebisen ska inte ut nu sa bm, det är alldeles för tidigt, du är inte öppen 10cm. Hon skulle gå ut för att ta sig en fika men hann inte mer än utanför dörren när jag vrålade:
-Bebisen kommer Nuuuuuuuuuu!!!
jag kände hur Maja trängde ner och pressade sig fram. Undersköterskan som var i rummet ringde på larmsignalen och bm kom springandes. -Håll emot Sabina sa bm, du är inte fullt öppen ännu. MEN...lilla söta envisa Maja hade bestämt sig och 08.50 lördagen den 21 maj 2005 såg hon dagens ljus. Hon såg sååå liten ut, som en liten fågelunge..hon låg på mitt bröst och letade febrilt medans de sydde mig. Jag sprack en del eftersom hon hade så bråttom men allt gick bra. Hinnorna var hela och hon hade mått prima i magen.Hon tog bröstet direkt.

4215g och 51cm kort, 35 i hatt.

Efterråt fick vi in en bricka med goa smörgåsar och äppeljuice, vi var sååååååå hungriga så det var rena kalaset för oss. Vi ringde våra nära o kära och berättade att nu var hon här.

BB-tiden var väl inte för rolig, vår Maja tränade stenhårt på röstresurserna och skrek och skrek. Hon satte nog sugrekord tror jag, som en igel vid bröstet 24h/dygn. Men väl hemma och mjölken runnit till ordentilgt så har hon sovit nästan hela tiden. Det var nog skönt för henne att komma hem till kaoset och oljudet av två systrar som hon vant sig vid att höra från magen.

/ Sabina STOLT 3-barns mamma

Nu �r jag 3-barns mamma!

Overkligt? spännande? omtumlande?

svaret på dessa är ju ett rungande JA!!! kom hem från BB igår med vår tredje flicka, vår lilla Maja. Hon bestämde sig för att se dagens ljus 6 dagar innan beräknat förlossningsdatum så vi blev lite förvånade. Allt gick jättebra med en snabb förlossning. Man tittar o tittar o tittar och förstår ändå inte att denna söta lilla tjej är vår dotter. Hon är olik de andra två så nu har en ny kombination av oss gjort entré. Tre-barns mamma, jisses!! Antar att det tar ett tag att komma underfund med hur man ska få vardagen att gå ihop med en bebis, en 1-åring och en 3-åring. Nu går det väl bra men om 3 v ska Mikael tillbaka till jobbet och det är väl då man verkligen nyktrar till o får känna på "stor" familj känslan o få allt att fungera någorlunda.